Saved by Bell?

Idag hade vi mellanredovisning av den bok vi ska formge som slutuppgift i Typografin. Den ska vara i klassisk symmetrisk stil vilket väl inte säger de flesta av er ett jota, men jag kan sammanfatta det som minimalistiskt, extremt analt och något som förmodligen skulle tilltala någon med småautistiska drag...

Jag gillar Typografin just för att det är ett av få ämnen hos oss som innefattas av regler; rätt och fel, för de omdömen vi får blir rätt luddiga annars. Herr G hade och mycket riktigt rödpennan redo och belönade alla misstag med en tecknad dödskalle(!). När han till slut fick tillfälle att utdela en stjärna märkte vi alla att han inte fått lika mycket övning att teckna denna symbol :)


Jag kom undran rätt lindrigt förutom ett stort misstag - jag hade valt typsnittet Bell. Bell är väldigt vackert tycker jag, och den symmetriska typografins fader Jan Tschichold gillade det också men Bell är ett litet bastardbarn till Baskerville och funkade inte i denna bok, det stod klart rätt snabbt. Fastän herr G tyckte, liksom jag, att K:n är tjusiga.

Förlåt Bell, vår tid ihop har tyvärr nått sitt slut. Jag ska bli ihop med Baskerville istället, åtminstone ett tag. Det är inte du - det är jag...