Se på oss

Det är synd att jag inte kan bluetootha in mentala i datorn, så många bra bloggbilder jag skulle ha då! Då skulle ni få se vår fina färdiga modell, våra chipspåsedummys och min fina grupp. Nu får ni nöja er mer att höra mig berätta istället.

Det går fortsatt helt otroligt jättebra med gruppen, vi har gått in i någon slags självgodhetsfas där vi går runt och klappar varann på axeln och skrockar självbelåtet och förundrat över vår fantatiska idé. Däremot pratar vi inte lika mycket om att självklart vinna, jag tror det handlar om att vi vet att vår idé är superb men vi är osäkra på om juryn kommer att hålla med. Tyder det inte bara på ytterligare distanserad storhet? Nej, nu är jag igång igen...