Söka Berghs: Intervjun + tips!

Nu tänkte jag följa upp mitt 'varför jag sökte till Berghs'-inlägg med att berätta om min intervju. Jag ska också försöka ge er några tips men det kommer bli svårt, varför förstår ni om ni läser vidare.

Det var en solig dag och jag satt på mitt dåvarande jobb omgiven av mina kära kollegor varav endast en visste om vad jag skulle ut på för äventyr. Det var liksom inte läge att prata om det i ett sådant tidigt skede och turligt nog inföll intervjun på min lunchtimme. Men jag fick frågan "åhå, ska du på dejt?" då jag var på väg ut, rosenkindad och pirrig som jag var. Då jag stod på perrongen och väntade på tunnelbanan drog jag fram en blommig underbar klänning ur väskan av den sorten som jag inte skulle kunnat haft på jobbet och krängde på mig ovanpå jobbstassen. Jag ville ju vara mig själv! En liknande sak hände i somras på designmässan Formex. Första dagen hade jag kavaj, kostymbyxor och pumps, och kände mig väldigt snygg och proffsig men från första minuten i min monter kände jag att jag valt fel. Nästa dag drog jag på mig mina bekvämaste lite-för-trasiga-jeans, gympadojor och en volangprydd collegetröja. Jag kände mig jättefin. Och självsäker. Så tips nummer 1 är: gör vad du kan för att kunna slappna av och vara dig själv.

Väl i receptionen på Berghs blev jag lite ställd, de ville fotografera mig. Förståeligt förstås, så att de kan hålla reda på oss då de ska göra urvalet (väldigt mycket Fame-känsla på den, tänk er bistra miner som studerar ansikten på en vägg och sedan rycker ned bilderna en efter en). Det som var desto mer förvånande är att detta foto sedan placerades på mitt passerkort. Jag är nöjd med bilden för jag hade ju fixat mig men alla känner inte att detta var ett särskilt lyckat fototillfälle så, tips nummer 2: Kortet de tar innan intervjun kommer förfölja dig i två år. OM du kommer in...

Då jag vankade av och an inför intervjun i korridoren (det hade förstås blivit en tidsförskjutning) träffade jag på R i min klass. Vi kände varann lite från Grafisk Forum faktiskt, det blev ett litet fnissigt moment då vi skulle förklara vilka personerna bakom våra alias var. Vi sprang också på en student i 2:an som gav oss massor av tips - som jag glömde minuten efter.

På min intervju var Minja med (lärare i Grafisk Form) samt Nina G i 2:an (hon jobbar numera på Stockholm Design Lab, har jag sett). Nu kommer ni förstå varför jag skrev i början att det är svårt att ge tips. Jag tror, jag vet att ingen intervju är den andra lik. Min bestod av att Minja pratade nästan konstant hela tiden och ställde minimalt med frågor. Han höll liksom ett tal, och det talet handlade om att det är svårt och hårt att gå på Berghs och; hade jag stamina nog? (Då tyckte jag han verkade skrämmande, nu vet jag att det inte stämmer och jag kan tycka i efterhand att det var lite coolt det där talet, "are you tough enough?!" liksom : ) Nina bläddrade i mina arbetsprover och jag minns att hon lutade sig riktigt nära en blyertsteckning jag gjort, som om för att se om den var äkta på något sätt. Jag fick prata lite om proverna och så var det tack och lycka till. Jag har hört om andra som får berätta sitt livs historia och om intervjuer som varit mest som en fika med polarna. Så jag har verkligen inga tips att ge konkret om vad som kommer att hända eller vad ni ska vänta er. Tips nummer 3: Slut på tips.