Varför jag sökte till Berghs! Och mitt livs kreativa historia...

Jag har aldrig berättat exakt hur det kom sig att jag sökte till Berghs, so here goes. Jag tror jag måste börja från början och det kommer bli personligare än vanligt.

Jag har alltid varit kreativ och kommer från en kreativ familj. Vi målar, skriver, spelar instrument, snickrar och sjunger. Det första yrke jag minns att jag ville bli var inredningsarkitekt. Jag älskade att skapa och rita men hade hört att konstnär var ett rätt fattigt och otacksamt yrke så jag försökte hitta något liknande (jag hade ingen aning om vad grafisk formgivning var då).

Jag snubblade över en dansk brevkurs i inredningsarkitektur i något sådant där Sverige-häfte med reklam och beställde hem ett gratisprov. På bilderna satt människor böjda över uppvinklade ritbord och skissade och jämförde koncentrerat färgprover. Det såg otroligt kul ut! För att bli detta skulle man gå något som hette RMI Berghs läste jag mig till. Då var jag kanske 9-10-11 så jag visste att jag kunde ta det lite lugnt med planerna.

Då jag gick på högstadiet offrade jag mina sovmornar för att kunna ha dubbla individuella val. Jag hade varit förnuftig och valt franska men var väldigt avundsjuk på de som gick Bild och form så jag tjatade mig till att få gå båda. Det var väldigt roligt och jag gjorde goda framsteg ser jag då jag tittar på målningar från den tiden. Inför gymnasiet var jag fast besluten att skapa ett liknande upplägg. Jag skulle gå Naturvetenskaplig linje (eftersom det skulle alla med bra betyg som ville bli något vettigt i framtiden) men i hemlighet drömde jag om Estetiska linjen och övertalade vår SYO om att få kombinera dem. Men då jag skulle börja ettan så fanns inget i papperen om mina specialval. Det var en väldigt ledsam tid. Jag vantrivdes på natur och var avundsjuk på esteterna (jag sjöng i kör med dem och lyssnade girigt då de berättade om alla roliga ämnen de hade). Jag började skolka, fick dåliga betyg och efter ett år bytte jag stad och skola.

Det blev inte så mycket bättre men det bästa med gymnasiet var nog att jag upptäckte internet och datorer, där fick jag chans att använda min tilltygade kreativitetslust. Jag blev intresserad av webbdesign och gjorde min egen hemsida, jag lärde mig Photoshop och retuscherade bort finnar på bilderna. Det var riktigt kul och jag var duktig. Jag lärde mig också en del om grafisk design och vad det var. Sen följde några år av universitetsstudier som väl var det närmsta jag dåtills kommit en kreativ utbildning. Jag läste ett program som hette Kultur, Samhälle och Mediegestaltning i Linköping där jag inriktade mig på IT och film. Det var kreativt men också väldigt teoretiskt. Det var suveränt att få en sådan bred kunskapsbas (det tänker jag ofta nu då jag går en linje som är så otrolig praktisk).

Dock vågade jag aldrig riktigt tänka att jag skulle kunna ägna mig åt skapandet som yrke, jag trodde helt enkelt att jag inte var i närheten av tillräckligt bra. Jag försökte hitta kompromisser; jag jobbade som mediepedagog och undervisade i formgivning, jag frilansade och ritade lite åt bekanta, jag började på en PR-byrå som skribent och lyckades tigga till mig att få hjälpa AD:n. Samma AD blev sedan sjuk och måste sluta vilket blev min smala lycka då jag fick chansen att hoppa in.

Jag gjorde många fel i början men det var en bra arbetsplats, jag fick fint stöd och lärde mig snabbt och började inse att jag kanske skulle kunna hitta ett jobb som inte var en kompromiss med mina drömmar. Sedan följde ett mycket lärorikt och utvecklade år men jag började märka att jag saknade grundkunskaperna. Jag ville utbilda mig inom detta hantverk som grafisk design är. Och så började jag snegla på de där spännande prestigefyllda utbildningarna; Berghs, Forsbergs, Beckmans. Berghs verkade roligast för där fanns en linje som inte innefattade reklam utan handlade om renodlad grafisk design.

Jag har kollat arbetsproverna varje år så länge jag minns men det hade aldrig fallit mig in förrän den där våren 2008 att lilla jag faktiskt skulle kunna prova att söka. Det avgörande ögonblicket var då jag satt med min kollega N en långsam majdag och jag scrollade igenom årets prover för hundrade gången. "Men varför söker du inte bara?" sa han. Jag påpekade att det förmodligen ändå var för sent, och han googlade fram att deadline var fem dagar framåt. Det blev tyst ett ögonblick. Sen bestämde jag mig att köra! Så fort jobbet var slut satte jag mig och ritade och skissade och skapade. Jag satt sent på nätterna och var helt slut om dagarna. På natten klockan 02 innan sista dagen blev jag klar. "Monteras på pannå" stod det om arbetsproverna. Pannå vadå?

Detta var en "tunn kartong" googlade jag mig till så jag klistrade fast mina bilder på ett antal överblivna kartongbitar från jobbet i storlek A4 (tänk er baksidan på ett kollegieblock). Som jag häftade ihop i sidan, hur det såg ut kan ni se här. Jag tycker fortfarande framsidan är rolig och fin :)

Och resten är historia som de säger. Berghs visade sig vara min grej till 100%, fast det visste jag ju, i hjärtat, ända från början. Jag vågade knappt berätta för familj och vänner att jag sökt in, jag skämdes lite och var säker på att jag inte skulle komma in. Men vet ni vad? Det gjorde jag.